”sneak-peak” ur kommande bok:
Upp med hakan -Du kan visst vara kreativ
Tänkandet och språket är centralt hos oss människor, ibland säger man att det är det som skiljer oss från de andra djuren, att vi kan tänka abstrakt, i symboler och visualisera det som ännu inte finns. Och kommunicera på en hög nivå. Oftast. Naturligtvis finns det undantag, vissa ”Elefanter i porslinsbutiken” med initialerna DT.
Dessutom är vi bra på att tolka impulser från omgivningen och spara det i minnet, för framtida kreativ användning. Vi förstår oss på filosofi, matematik, konst och musik. Och det borde ju vara bra för kreativiteten. Och det är det.
Stora tänkare
Vi homo sapiens sapiens har haft en förkärlek till Stora tänkare. Satt dem på piedestal och idag flera tusen år efter deras död dyker de fortfarande upp när vi name-droppar. Jag tänker såklart på namn som Platon, Aristoteles, Sokrates som hamnat i filosofifacket, men också mer sentida tänkare som Descartes, Einstein och den ännu levande inspiratören Stephen Hawkins. René Descartes är lite av en favorit med sitt odödliga Cogito ergo sum. Jag tänker alltså finns jag.
Är man bra på att tänka blir man ofta omtyckt, det vill säga om man tänker rätt och kommer fram till det som redan står i facit. Även tvärt om gäller, ingen gillar någon som enbart bidrar med konstiga obegripliga idéer och svar.
”Den idioten kan man inte lita på”. I den här kategorin är det lätt att hamna om man är född med en stark ”associationsmotor” och bra självförtroende.
Skulle du få etiketten ”dum-i-huvudet” klistrad på dig kan du i och för sig använda strategin som jag lärde av en klasskamrat för väldigt många år sedan. Han och jag var lika usla i de klassiskt viktiga ämnena matematik, fysik, kemi, ekonomi.
Han hävdade med en dåres (!) envishet varje gång vi fick våra provskrivningar i retur, och på den tiden fick man dem utdelade offentligt i klassrummet med spydiga kommentarer från läraren, att han alls inte var dum! Han hade bara otur när han tänkte.
Språket hämmar
Det är mycket i vårt språk som säger att vi ska tänka rätt från start. Vi blir från unga år marinerade i konceptet att antingen så har du rätt eller så har du fel. Tänker du fel blir du bestraffad. Tänk på uttryck som:
Nu var du obetänksam, Tänk dig för, Tänk efter, Tänk efter före, Hur tänker du nu, Så kan man inte tänka. Du får kritik för att du inte lyckats navigera fram till exakt det som står i facit. Ibland är kommentarerna förtäckta i rolig uttryck, som kan svida rejält för en kreativ själ.
Inte alla hästarna hemma, Inte den vassaste kniven i lådan eller min favorit (vet inte varför) Tomtar på loftet. Alla dessa kommentarer är försvarsmekanismer för att man inte förstår din nya udda idé.
Naturligtvis är det bra om en brokonstruktör kan räkna rätt, att din ekonomichef ger dig rätt löneutbetalning och att läkaren inte ger dig fel diagnos och medicin. Men det korrekta och logiska tänkandet är bara ett (1) sätt att tänka. Det finns en fas innan man presenterar det ”korrekta” svaret, en fas då man får experimentera och testa olika tankebanor och hypoteser.
Den sidan av tänkandet är minst sagt underutvecklad på många håll. Frågar man Chefen hur mycket utbildning hen har i logiskt tänkande blir det en diger lista. Om frågan istället handlar om det utforskande tänkandet, det kreativa och laterala tänkandet, räcker det med en post-it för en komplett beskrivning.
Vi ser ett ökat intresse för den kreativa tankeförmågan både inom akademin och näringslivet. Men fortfarande möts universitetsstudenterna i Uppsala av texten: Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större. Jag skulle förmodligen gå förlorande ur en debatt om jag hävdade motsatsen, men likväl…..
Det retade mig länge, det där uttrycket, tills jag läste det med kreativa glasögon på nästippen. Det de skriver är ju exakt det vi förkunnar, att det finns två sorters tänkande. Dels det fria associativa utan krav på rim och reson samt det fokuserande och konvergenta tänkandet som strävar efter att hitta den slutliga lösningen.
Nu tror jag inte att det är Det de menar, men citatet är en bra startpunkt i en idéverkstad/utbildning för välutbildade akademiker, och sådana ställs vi ofta inför.
Parallellt tänkande
Båda sätten att tänka behövs och utgör i själva verket basen för allt kreativt arbete (och tänkande). Initialt måste man leta brett om svaret inte är givet på förhand. Om inte så landar man alltid i någon gammal beprövad lösning. Inte sällan samma som vi använde förra gången vi arbetade med den frågan. Och där vill egentligen ingen vara. Det viktiga med de två sätten att tänka är att de inte mixas. Det vill säga att man i ett grupparbete låter halva gänget tänka fritt och det andra logiskt rationellt. Det om något skapar kaos och frustration.
Man brukar kalla det för parallellt tänkande, att alla tänker på samma sätt, samtidigt. Och i rätt ordning. Förklarar man detta så brukar de flesta gå all-in även med det kreativa tänkandet. Man vet ju att i nästa fas finns tid för skärskådning och slakt av de helt orimliga idéerna.
Jag minns ett uppdrag för en ganska stor grupp med ekonomichefer, controllers och CFO´s där en av dem i pausen berättade att vi förändrat hans hela arbetsliv med utbildningen. Han berättade att han alltid fick ta den tråkiga och dissande rollen i deras ledningsmöten. Alltid vara den som påpekade risker, befintliga budgets och andra rent kostnadsrelaterade aspekter medan de andra blåste på med den ena fluffiga idén efter den andra.
Nu kan jag också släppa loss när jag vet att ”efter solsken kommer regn” som han så poetiskt uttryckte det. Han menade att när nu alla var medvetna om det två olika sätten att tänka och att de kommer efter varandra i en tydlig tidsordning så minimerar de risken att släppa igenom någon galen idé samtidigt som man tack vare den kreativa fasen har oändligt mycket mer idéer och förslag att välja bland. Det hade förändrat hans arbetsroll i grunden.
Det här med det parallella tänkandet är utmärkt inte bara i idémöten och kreativa workshops det passar i många olika typer av möten. Det är svårt att vaska fram ett tydligt resultat som alla köper in i om diskussionens vågor gått höga utan att någon samlat ihop dem till något konkret och hanterbart. Oändliga är de möten där deltagarna lämnat mötet med helt olika uppfattning om vad man kommit fram till. Och det är ett kanonbra recept för misslyckande, att alla drar åt sitt håll.
Edward deBono, mannen som gjorde begreppet lateralt tänkandet världsberömt pratar även om det parallella tänkandet och föreslår en metod med det lite lustiga namnet: 6 Tänkarhattar. En av hattarna (den blå) sitter på mötesledarens huvud, inte bokstavligt talat dock, medan övriga hattar vägleder gruppens tänkande. Vad är bra med det nya förslaget, vad är dåligt med det nya förslaget, vad är fakta, vad känner vi osv.
Divergent och Konvergent tänkande
Man använder ofta begreppen Divergent tänkande för det fria och utforskande tänkandet och Konvergent tänkande för det resultatfokuserade tänkandet. Divergent och Konvergent är allmängiltiga begrepp och är lätta att förstå om de t.ex. appliceras på något fysiskt. Tryck hårt på vattenslangen och strålen sprider sig, divergerar. Ju hårdare du trycker desto större spridning. Häll vatten i en tratt och vattnet strävar mot den enda öppning där finns och samlar ihop sig i en kontrollerad stråle, konvergerar.
Liknelsen med slangen respektive tratten går även att överföra ganska direkt på det kreativa tänkandet. Att trycka hårt på slangen innebär att du väljer en tanke-provokations-metod som verkligen tvingar dina tankar ut på jungfrulig mark. Inga av de gamla svaren och idéerna accepteras. Det finns många olika metoder/verktyg som är mer eller mindre burdusa. Det gäller att välja rätt metod utifrån utmaning och gruppen som ska tänka kreativt.
På samma sätt innebär en väldigt smal öppning i slutet av tratten att de förslag vi slutligen väljer ska uppfylla en lång rad kriterier för att de ska accepteras och komma vidare i processen. Ofta är det bra att ha flera trattar. Med andra ord steg för steg sortera och prioritera bort idéer man inte vill satsa på. Metoden med 2×2 matriser, eller som de ofta kallas ”fyrfältare” ett bra verktyg för successiv gallring.
Träning ger färdighet
Båda typerna av tänkande kan man öva på och förbättra sig. Det finns enkla tester som visar hur du successivt blir bättre när du tränar. Det divergenta tänkandet brukar man, enkelt uttryckt, bedöma utifrån hur många idéer/svar du kan få fram givet en viss frågeställning och framför allt hur många unika svar du har, svar som ingen annan kommit på.
Det konvergenta tänkandet kan du testa genom att leta efter den gemensamma nämnaren. Det gör man genom att t.ex. presentera tre ord som sinsemellan inte har någon direkt uppenbar koppling eller något gemensamt. Din uppgift är att hitta det ord som passar in på samtliga tre.
Låt säga att orden du får är Gård – Koja – Krona. Här gäller det verkligen att peta Jante från axeln och acceptera de udda och märkliga tankar som din hjärna producerar. Bara låt dem komma och se om de passar. Gör de inte det, släpp dem och låt nästa ord göra entré. Det är ett förhållningssätt som vi inte är vana med. Det fjärde och gemensamma ordet är Träd. Det ger orden trädgård, trädkoja och trädkrona. Så här i efterhand är det ganska uppenbart, eller hur?
Det finns flera olika sorters tester av både det divergenta respektive det konvergenta tänkandet. Dessa är bara två exempel.
Låt mig få avsluta med att presentera ett eget ordspråk. Säkert är det galet rent grammatiskt, men jag bryr mig faktiskt inte. Ego creo, ego manere. Vilket då ska betyda: Jag är kreativ därför kan jag fortsätta att finnas.
Och allra sist, låt mig få komplettera med en ny förebild. Förutom Edward deBono så gillar jag Pippi Långstrump. Det gör jag av många anledningar och ur ett kreativitetsperspektiv så är Pippi ett föredöme. Jag tänker framför allt på henne när hon är sakletare och får frågan: vad letar du efter Pippi? Då svarar hon: det vet jag när jag hittar det!
Med den attityden kommer ni att fortsätta leta idéer och svar långt efter att ni faktiskt hittat ett som fungerar. Letandet fortsätter tills ni hittar DET!